Axmar Bruk

Jag anländer till bruket en solig dag i mars, när snön precis har smält bort och vägarna är dammiga. Det är Stig Jönsson, ordförande i föreningen Hyttan som med varm hand tar mig med på en resa genom en 250-årig industrihistoria. Stig börjar med att visa mig den engelska parken, där det en gång i tiden stod en ståtlig herrgård som högmodigt kallades ”slottet”.  Dessvärre revs slottet 1970, men man kan trots det ändå känna dess närvaro då man blickar ut över den allé som en gång var porten till hela bruket. Den engelska slottsparken visar sig från det jag tror är sin bästa sida med sina spegeldammar, promenadvägar och höga trädkronor.

- Vänta du bara. Om några månader borde du komma hit igen. Då lägger sig ett täcke av liljekonvaljer över hela parken. Då kan man knappt promenera här för att det doftar så starkt, säger Stig Jönsson.

Den gamla stenmuren ringlar sig som en trygg famn kring parken som man känner har vårdats ömt. Bakom varje byggnad och ruin vilar en berättelse som gör att ens kreativa sinnen kittlas lite extra. Mycket lämnas åt fantasin, och jag får höra att det är fler än jag som känner samma sak. Varje sommar sätts det upp konstutställningar och teatrar här. Och det är när det historiska möter det moderna som en nästintill magisk symbios skapas.2012 invigdes Kulturreservatet Axmar Bruk som ett bevis på just dess värdefulla kulturprägel.

Vi fortsätter vår promenad förbi orangeriet, över vägen och ner mot havet. På vägen seglar två havsörnar i cirklar ovan oss, samtidigt som fisk skapar ringar på vattnet där det är som mest strömt. Stig berättar om den orörda skärgården utanför där man inte ser en enda sommarstuga trots det otroligt vackra läget. Han berättar också om vraken som ligger där ute i vattnet, vraken efter pråmar och segelfartyg som en gång i tiden sänkts i sin väg till eller från järnbruket. Idag ligger det mesta grunt och kan ses från ytan vid klar sikt. En av föreningens framtida utmaningar är att just tillgängliggöra undervattensmiljön, den s.k. Blue Park för brukets besökare, möjligtvis genom en ny dykstig och en paddelled.Axmar bruk gränsar tillNaturreservatet Axmar, som omfattar kusten och skärgården utanför och är Gävleborgs läns största naturreservat.Något som redan är populärt vid havet är Axmarbrygga Havskrog, en gourmetkrog som årligen tar emot fler är 50 000 besökare och som inrymts i ett slaggstensmagasin i hamnen.

Föreningen som står som ägare till bruket har en ambitiös vision – att göra Axmar Bruk till Gästrikekustens främsta besöksmål. Satsningen är redan igång, tillsammans med en rad intressenter som bl.a. Länsstyrelsen, Region Gävleborg, Gävle Kommun och Länsmuseet. Närmast i fokus är att utveckla infrastrukturen i området, där förhoppningen är att knyta samman bruket och havet utifrån ett besöksperspektiv.

Man planerar även att skapa ett besökscenter för att skapa ett naturligt nav dit besökarna kan komma då de anländer till bruket. Och mycket mer är på gång. Bl.a. vill man utöka antalet barn- och skolaktiviteter, arrangera fler evenemang med musik och utställningar samt skapa fler boendemöjligheter för besökarna. Listan är lång och även fast platsen har en stor utvecklingspotential får saker och ting inte gå för fort menar Stig.

- Det ska vara kvalitet på det vi gör. Samtidigt vill vi hela tiden förankra våra idéer hos ortsborna, det här är lika mycket deras plats. Vår vision sträcker sig över en tioårsperiod, och under den får man ta det lite i taget.

Den tioåriga visionen har tagits fram i projektet Bergslagssatsningen Kultur och Turism, ett projekt initierat av Riksantikvarieämbetet och länsantikvarierna i Gävleborgs, Dalarnas, Västmanlands, Värmlands och Örebro län. Projektet samordnas av Intresseföreningen Bergslaget för att kunna utveckla ett antal industrihistoriska helhetsmiljöer som både har nationell och internationell tyngd, där då Järnriket med Axmar Bruk valdes ut att bli ett s.k. Bergslagshistoriskt Centrum.

Sista stoppet på vår rundvandring är i Hyttan, där en stor slagghög ligger som en påminnelse om det hårda arbete som utförts här. Här får jag se den stora masugnen samtidigt som jag känner doften av tjära och går med mina fingertoppar mot de kalla, knottriga stenväggarna. När Stig till slut låser den stora tunga dörren till Hyttan och vår tur är över, får jag samma känsla som när man läst ut en bra bok och väntar ihärdigt på en minst lika bra uppföljare. Samtidigt vet jag att detta endast är ett första skrivet kapitel i en enda lång och spännande boksamling .



Text och foto: Alma Hanser