NYHETSBREV

Avesta Art

Överallt i Bergslagen finns dem, ödeplatserna där man bara kan ana livet som en gång pågick och där tiden verkar ha stått still. Vid den storslagna gamla järnbruksanläggningen VERKET i Avesta är det tvärtom, här valde man att för 20 år sedan öppna upp portarna och välkomna folket till det som idag är Avesta Art, hela Dalarnas centrum för samtidskonst.


Månaden är juni, platsen konstutställningen Avesta Art i början av sin utställningsperiod som pågår under sommaren. Personalen i entrén möter mig med varma skratt och visar mig hur man bäst upplever utställningen genom att röra sig upp ifrån och ner mellan våningarna. Det är mitt första besök på Avesta Art, en konstutställning som jag så många gånger förut hört talats om men aldrig besökt. Och trots att jag är en ovan besökare på konstutställningar överlag, känner jag snabbt en spänning i kroppen då jag promenerar ståltrapporna upp till plan fyra och utställningens början.Temat på årets utställning är ”ett stycke tid” och i utställningen blandas olika relationer till tiden.I år firar utställningen dessutom 20-års jubileum, och titeln refererar till det första verk som köptes in under det första året 1995, Ett stycke tid av konstnären Tomas Nordberg. 

Vid utställningens början lägger man snabbt märke till en ljudkuliss som är svår att definiera. Lokalen är mörk, vilket gör att mina sinnen skärps ytterligare. Ljudet låter som en improviserande orkester och det är först när jag läser om White Water Project som jag förstår vad det hela handlar om. Det visar sig att musiken i rummet skapas av pulsen hos Dalälvens just nu rinnande vatten. Älvens vattenflöde utanför avläses i sensorer i vattnet som sänder signaler som styr kompositionerna. Harmoniskt lugn byts till stegrande klanger och takter, allt uppbyggt av avancerad elektronik och skräddarsydd dataprogrammering.  Konstverket är skapat av Håkan Lidbo och Per-Olov Jernberg, och visar på ett kreativt och modernt sätt att laborera med musik.Då jag suttit ned och lyssnat på de oförutsägbara tonerna en stund promenerar jag vidare i mörkret med dovaglödlampor som ledsagare till nästa konstverk, skapat av Micael Dahlén, ekonomiprofessor på Handelshögskolan i Stockholm.

Hans verk Power Plant 101 undersöker hur många glödlampor människor kan tända genom vår positiva energi, något som mäts genom att man som besökare får sin hand scannad samtidigt som man möts av positiv feedback. Jag kommer på mig själv då ensam i lokalen skiner upp i ett leende när jag möts av ord som ”du är duktig” och ”du är bra på att laga mat” samtidigt som min hand scannas. Micael Dahlen har även skapat ”världens största moderna Mona Lisa” på utställningen, skapad av flera tusen selfies som besökarna själva fått tagit och taggat med hashtagen #IamMonaLisa.  Detta är väldigt roliga sätt att uppleva en konstutställning på.Att få vara med och förstå verken genom aktivitet, det är enklare än att bara stå och titta på en komplex tavla och inte få något i gengäld.
Denna gengäld är något som enhetschef för Verket Kenneth Linder tidigt har tagit med i beräkningarna.

På Avesta Art har vi en folkbildande ambition. Vi vill att tröskeln till konsten ska vara lägre och att även konstovana människor kan inspireras, säger Kenneth.

Som en förlängning av den folkbildande ambitionen är Avesta Art även med i projektet Bergslagssatsningen, där ytterligare 13 besöksmål i Bergslagen tillsammans med Avesta Art hjälps åt att locka fler besökare till sina utställningar, industrihistoriska miljöer och kulturarv. Fokus ligger på upplevelser och aktiviteter som har nationellt och internationellt intresse och med en fot i historien och en i framtiden skapas dynamik och utvecklingskraft.

– Vi vill ha ännu fler besökare, och utveckla besöksmålet så att platsen Avesta blir en attraktiv livsmiljö för de som bor här och för de som eventuellt vill flytta hit, säger Kenneth.

Konstnärerna som deltar i utställningen har noggrant valts ut enligt detta recept, och även fast många vill vara med är det inte alla som passar in. Det är många ingredienser som ska stämma, b.la. ska verken gifta sig med årets tema, industrimiljön och övriga konstverk. Vissa av verken har t.o.m. varit så populära att det fått återkomma till Avesta. Ett kärt återseende i år är Anna Anders med sitt videoverk Showers där man ställs inför nakna människor i duschen, en situation som känns så privat att man knappt vågar titta. Showersstår för det engelska ordet ”show” med anknytning till att visa, ljudmässigt ligger ordet nära tyskans ”shauer” som istället pekar på åskådare, iakttagare.

Min promenad genom utställningen fortsätter, och jag förundras över Claire Morgans ömtåliga kreationer som hänger i sköra trådar ned från taket i lätta, mjuka och färgglada material. Jag dansar några steg på den magiska mattan skapad av Jens Peterson-Berger och Olov Ylinenpää, får rysningar längs ryggraden då jag går förbi Hanna Vihriäläs barn-skulpturer, och självklart fnissar man till då man tittar på Jan Stagenmarks humoristiska motiv. Jag är imponerad. Jag är förvånad. Jag är stolt. Tänk att allt detta moderna, nytänkande, och häftiga, finns i lilla Avesta, Dalarnas län.  Och tänk att utställningen har funnits i över 20 år?! Avesta Art levererar samtidskonst med hög kvalitet. Här är alla konstnärer, oavsett om du är dataprogrammerare, målare, skulptör, professor eller t.o.m. besökare. Avesta Art visar på olika nyanser av det liv vi lever, på en plats där många liv både började och slutade – VERKET med dess dunkla suggestiva miljö. Detta är något folkligt, inte bara något för en svår konstelit.

Vi lurar in människor i vår industrihistoria. Förhoppningsvis får man någonting med sig samtidigt som man vill lära sig mer, säger Kenneth Linder.

Innan jag lämnar Avesta Art frågar jag Kenneth om framtiden. Hur utvecklar man något som redan är så bra? Han svarar:

Vår största utmaning och dröm är såklart att knäcka nöten om hur vi får hit besökare året runt. Vad kan locka en besökare att komma hit en gråmulen novemberdag? Vi har även drömmar om att starta maskinerna i järnbruket som stått stilla i nästan hundra år och visa för allmänheten, säger Kenneth.

Och jag hoppas verkligen att man gör precis det. Fortsätter att damma av, blåsa liv och starta upp något för samtiden, framtiden. Fortsätter lura in människor i gamla industrihistoriska miljöer och skapa nätverk och tillväxt för ett attraktivare Bergslagen. Och jag hoppas verkligen att du är lättlurad.













Text och foto: Alma Hanser